del 30
" Hej ! , härligt att du har det najs i Dalarna. Här är det okej, fast saknar dig. Hoppas vi ses snart !" Jag skickade iväg det och väntade på ett svar som aldrig kom.
*Fannys perspektiv *
Jag väntade med att svara på smset från både Mogge och Adam. Jag vet att jag uppförde mig som en tio åring, med mitt försök att göra de båda två avunsjuka. Men jag vad skulle jag annars göra? Jag förstår ju att de båda 2 har hittat någon snygg tjej och är ute och festar varje kväll!
Men jag ska väll inte klaga, här är det också rätt okej. Malin och Ludvig är redan tillsammans vilket är kul för henne, men som också betyder att hon spenderar mer tid med honom än med mig. Hon ska ju lixom åka hem om en vecka eller hade hon tänk att flytta in hos mig?
***
Jag vaknade av att mobilen ringde, jag kollade vem det var och såg att det stod " Jonas <3 " så jag svarade trött.
* Ja det är Fanny. *
- Hej, du vet du vart Ludvig är? för han svarar inte på mobilen eller nåt.
* äh vänta ska kolla med Malin. * Jag gick böjde mig ner till madrassen, men när jag skulle väcka henne så var hon inte där , istället stod det en lapp " Förlåt fanny , jag älskar dej " Jag Greps av panik och visste inte vad jag skulle göra.
* Hon är inte här !! * sa jag med gråten i halsen.
- det var de jag tänkte, jag kommer över! Sa Jonas och sen la han på.
Jag reste mig ur sängen och satte på mig ett par jeans och en vanlig tröja. Sen väntade jag på att Jonas skulle komma , nästan längtade tills han skulle komma. Men sekunderna kändes som timmar, jag satt och väntade i minst 3 minuter innan jag hörde hur någon plingade på dörren.
Jag sprang ner för att öppna dörren, men när jag öppnade var det inte Jonas som stod där. Det var polisen...
Jag kände hur mina ben blev svaga och hur jag började skaka. " Hej jag heter Johan pettersson och kommer från polisen , har du dina föräldrar hemma " frågade han.
Jag kollade mig runt och kom på att mamma och pappa skulle börja jobba idag.
" Nej båda två jobbar idag, kan jag hälsa dem något? " Frågade jag och hoppades på att få en förklaring till varför de var här.
" Jag tror vi ska ta det när dina föräldrar har kommit hem. Men så länge, har du någon som kan hålla dig sällskap?"
Jag tänkte precis säga att jag var ny inflyttad och inte kände någon, men så hörde jag en röst bakom polisen. " Ja jag kan. " Det var Jonas, jag kände hur mina ben fick lite mer kontroll.
" Vad bra då, här är stationens nummer, när dina föräldrar kommer hem kan du be dem att ringa dit så kommer jag hit igen " Sa han och gav mig en lapp med ett nummer på. Sedan vände han sig om och gick.
Jag kollade på Jonas som kollade chockat tillbaks på mig.
" vad var det där om ? " Frågade han medans han gav mig en kram.
" Jag har ingen aning, kanske är det om Malin, men ingen vet ju att hon är borta eller? " frågade jag och försökte minnas om hon hade betätt sig konstigt eller något sånt.
" Ja vem vet, men du hörde vad han sa, du är fast med mig hela dagen. Så vad vill du hitta på? " frågade han och log.
" vi kan väl börja med en film? Känner inte riktigt för att gå ut." Sa jag och kollade ut, det var grått och dimmigt men bakom dimman såg jag att min cykel inte stod kvar. Antingen hade någon stulit den eller så hade Malin lagt beslag på den.
" vad kollar du på?" frågade Jonas och kollade ut genom fönstret precis som jag.
" min cykel är borta, och Malin är den ända som vet var nyklarna finns." Sa jag och greps av panik ännu en gång.
Jonas kramade min hand.
" Men då kanske hon bara är ute och cyklar? " Jag förstod också att han inte trodde på det men han ville mitt bästa. " nej det är hon inte, men det finns inget vi kan göra just nu. " sa jag och gick till soffan och satte på tv;n "
Men innan jag satte i filmen knappade jag mellan några kanaler men fastnade framför nyheterna.
Jag kände även hur Jonas stelnade till bredvid mig.
vad var det som var så speciellt med nyheterna? VIll ni ha mer? KOMMENTERA DÅ så kommer mer kanske redan i morgon :)
puusss
*Fannys perspektiv *
Jag väntade med att svara på smset från både Mogge och Adam. Jag vet att jag uppförde mig som en tio åring, med mitt försök att göra de båda två avunsjuka. Men jag vad skulle jag annars göra? Jag förstår ju att de båda 2 har hittat någon snygg tjej och är ute och festar varje kväll!
Men jag ska väll inte klaga, här är det också rätt okej. Malin och Ludvig är redan tillsammans vilket är kul för henne, men som också betyder att hon spenderar mer tid med honom än med mig. Hon ska ju lixom åka hem om en vecka eller hade hon tänk att flytta in hos mig?
***
Jag vaknade av att mobilen ringde, jag kollade vem det var och såg att det stod " Jonas <3 " så jag svarade trött.
* Ja det är Fanny. *
- Hej, du vet du vart Ludvig är? för han svarar inte på mobilen eller nåt.
* äh vänta ska kolla med Malin. * Jag gick böjde mig ner till madrassen, men när jag skulle väcka henne så var hon inte där , istället stod det en lapp " Förlåt fanny , jag älskar dej " Jag Greps av panik och visste inte vad jag skulle göra.
* Hon är inte här !! * sa jag med gråten i halsen.
- det var de jag tänkte, jag kommer över! Sa Jonas och sen la han på.
Jag reste mig ur sängen och satte på mig ett par jeans och en vanlig tröja. Sen väntade jag på att Jonas skulle komma , nästan längtade tills han skulle komma. Men sekunderna kändes som timmar, jag satt och väntade i minst 3 minuter innan jag hörde hur någon plingade på dörren.
Jag sprang ner för att öppna dörren, men när jag öppnade var det inte Jonas som stod där. Det var polisen...
Jag kände hur mina ben blev svaga och hur jag började skaka. " Hej jag heter Johan pettersson och kommer från polisen , har du dina föräldrar hemma " frågade han.
Jag kollade mig runt och kom på att mamma och pappa skulle börja jobba idag.
" Nej båda två jobbar idag, kan jag hälsa dem något? " Frågade jag och hoppades på att få en förklaring till varför de var här.
" Jag tror vi ska ta det när dina föräldrar har kommit hem. Men så länge, har du någon som kan hålla dig sällskap?"
Jag tänkte precis säga att jag var ny inflyttad och inte kände någon, men så hörde jag en röst bakom polisen. " Ja jag kan. " Det var Jonas, jag kände hur mina ben fick lite mer kontroll.
" Vad bra då, här är stationens nummer, när dina föräldrar kommer hem kan du be dem att ringa dit så kommer jag hit igen " Sa han och gav mig en lapp med ett nummer på. Sedan vände han sig om och gick.
Jag kollade på Jonas som kollade chockat tillbaks på mig.
" vad var det där om ? " Frågade han medans han gav mig en kram.
" Jag har ingen aning, kanske är det om Malin, men ingen vet ju att hon är borta eller? " frågade jag och försökte minnas om hon hade betätt sig konstigt eller något sånt.
" Ja vem vet, men du hörde vad han sa, du är fast med mig hela dagen. Så vad vill du hitta på? " frågade han och log.
" vi kan väl börja med en film? Känner inte riktigt för att gå ut." Sa jag och kollade ut, det var grått och dimmigt men bakom dimman såg jag att min cykel inte stod kvar. Antingen hade någon stulit den eller så hade Malin lagt beslag på den.
" vad kollar du på?" frågade Jonas och kollade ut genom fönstret precis som jag.
" min cykel är borta, och Malin är den ända som vet var nyklarna finns." Sa jag och greps av panik ännu en gång.
Jonas kramade min hand.
" Men då kanske hon bara är ute och cyklar? " Jag förstod också att han inte trodde på det men han ville mitt bästa. " nej det är hon inte, men det finns inget vi kan göra just nu. " sa jag och gick till soffan och satte på tv;n "
Men innan jag satte i filmen knappade jag mellan några kanaler men fastnade framför nyheterna.
Jag kände även hur Jonas stelnade till bredvid mig.
vad var det som var så speciellt med nyheterna? VIll ni ha mer? KOMMENTERA DÅ så kommer mer kanske redan i morgon :)
puusss
