del 31
" Men då kanske hon bara är ute och cyklar? " Jag förstod också att han inte trodde på det men han ville mitt bästa. " nej det är hon inte, men det finns inget vi kan göra just nu. " sa jag och gick till soffan och satte på tv;n "
Men innan jag satte i filmen knappade jag mellan några kanaler men fastnade framför nyheterna.
Jag kände även hur Jonas stelnade till bredvid mig.
*fannys perspektiv*
Jag reste mig upp och sprang mot dörren, men Jonas grep tag om min hand. " släpp mig " skrek jag med gråten i halsen! " Du kan fortfarande inte göra något Fanny " sa han och jag blev chockad över hur hårt han höll sitt grepp om min arm.
Jag insåg att Jonas hade rätt men jag ville fortfarande inte tro att det var sant. jag kände hur jag tappade kontrollen över mina ben och hur jag föll rakt i stengolvet. Mer minns jag inte.
***
Jag vaknade av massa ljud vid mig. Jag hörde hur folk pratade runt mig och de alla lät oroliga. Jag öppnade ögonen och såg Jonas, Ludvig och 2 andra som jag inte kände igen. Jag försökte säga hej eller göra någon rörelse, men de hörde mig inte. Jag skrek så högt jag kunde men ingen reaktion.
Jag kollade mig noggrant runt i rummen och upptäckte inte förens då att jag såg mig själv i sängen nedanför.
Jag försökte att prata igen men de hörde mig inte. Så jag konsentrerade mig istället på vad de fyra människorna i rummet pratade om.
" Tror ni hon kommer vakna? " Sa Jonas och tog min hand. Jag ville så gärna känna hans hand, och hålla den själv.
" Jag vet inte, men Malin gjorde ju det. " Sa Ludvig och kollade ut mot fönstret.
" Jag vill bara säga hur jag känner för henne det är de sista jag vill " Sa jonas och kollade rakt på min kropp.
" Jag hör dej Jonas , jag lovar jag hör dej " jag förstod själv att det var meningslöst att prata med honom , han kunde inte ens höra mig, så jag gav upp igen. Jag skulle precis stänga mina ögonlock när jag hörde hur maskinerna runt mig började pipa. Det var som i filmer när ni vet de här sträcken blir raka på en skräm? Då man vet att man inte överlever. Det var det som hände med min skärm bredvid mig.
Jag kände hur jag försvann från verkligheten och in tillbaka till ett stort svart rum.
***
Jag kände hur någon höll min hand och viskade i mitt öra " du kan vakna nu, snälla"
Jag föjlde det det rösten sa till mig och klämde till handen som höll i mig för att visa att jag var medveten.
Jag blinkade till och kände hur ljuset högg i mina ögon. Det var så stark att jag var tvungen att bluna igen.
efter några sekunder provade jag att öppna ögonen ännu en gång fast långsammare. När jag väl kunde se klart såg jag Jonas framför mig.
" Hejsan " sa han med en mjuk röst
- var är jag och vad har hänt? frågade jag nervöst.
" du föll ner på sten golvet när du såg vad som hade hänt Malin på nyheterna. Men hon är bra nu, hon är hemma i stockholm just nu " sa Han och kramade min hand.
Jag kom då på vad som hade hänt innan. Jag hade sett Malin legat nere vid havet, helt blodig om kläderna.. Polisen tror det var ett försök på ett självmord. Jag förstod då vad hon hade menat med lappen som hade legat på hennes madrass.
- men jag då? när får jag komma hem?
frågade jag och kände en enorm längtan av att få träffa min mamma och även pappa.
" Jag vet inte än , men först kanske vi ska ringa dina föräldrar? jag ska bara gå på toa" Sa Jonas och tog upp sin mobil och räckte den till mig.
Jag nickade och tog emot mobilen, men han har en Iphone så när jag skulle trycka på kontakten saken kom jag istället in på en konverisation mellan Ludvig och Jonas. Jag bläddrade upp en bit och såg sedan det smset han nog aldrig skulle velat att jag skulle se...
lallalal vad stod det nu på smset? och varför ville Malin ta självmord? Hmm ... vill ni ha mer? KOMMENTERA !
Men innan jag satte i filmen knappade jag mellan några kanaler men fastnade framför nyheterna.
Jag kände även hur Jonas stelnade till bredvid mig.
*fannys perspektiv*
Jag reste mig upp och sprang mot dörren, men Jonas grep tag om min hand. " släpp mig " skrek jag med gråten i halsen! " Du kan fortfarande inte göra något Fanny " sa han och jag blev chockad över hur hårt han höll sitt grepp om min arm.
Jag insåg att Jonas hade rätt men jag ville fortfarande inte tro att det var sant. jag kände hur jag tappade kontrollen över mina ben och hur jag föll rakt i stengolvet. Mer minns jag inte.
***
Jag vaknade av massa ljud vid mig. Jag hörde hur folk pratade runt mig och de alla lät oroliga. Jag öppnade ögonen och såg Jonas, Ludvig och 2 andra som jag inte kände igen. Jag försökte säga hej eller göra någon rörelse, men de hörde mig inte. Jag skrek så högt jag kunde men ingen reaktion.
Jag kollade mig noggrant runt i rummen och upptäckte inte förens då att jag såg mig själv i sängen nedanför.
Jag försökte att prata igen men de hörde mig inte. Så jag konsentrerade mig istället på vad de fyra människorna i rummet pratade om.
" Tror ni hon kommer vakna? " Sa Jonas och tog min hand. Jag ville så gärna känna hans hand, och hålla den själv.
" Jag vet inte, men Malin gjorde ju det. " Sa Ludvig och kollade ut mot fönstret.
" Jag vill bara säga hur jag känner för henne det är de sista jag vill " Sa jonas och kollade rakt på min kropp.
" Jag hör dej Jonas , jag lovar jag hör dej " jag förstod själv att det var meningslöst att prata med honom , han kunde inte ens höra mig, så jag gav upp igen. Jag skulle precis stänga mina ögonlock när jag hörde hur maskinerna runt mig började pipa. Det var som i filmer när ni vet de här sträcken blir raka på en skräm? Då man vet att man inte överlever. Det var det som hände med min skärm bredvid mig.
Jag kände hur jag försvann från verkligheten och in tillbaka till ett stort svart rum.
***
Jag kände hur någon höll min hand och viskade i mitt öra " du kan vakna nu, snälla"
Jag föjlde det det rösten sa till mig och klämde till handen som höll i mig för att visa att jag var medveten.
Jag blinkade till och kände hur ljuset högg i mina ögon. Det var så stark att jag var tvungen att bluna igen.
efter några sekunder provade jag att öppna ögonen ännu en gång fast långsammare. När jag väl kunde se klart såg jag Jonas framför mig.
" Hejsan " sa han med en mjuk röst
- var är jag och vad har hänt? frågade jag nervöst.
" du föll ner på sten golvet när du såg vad som hade hänt Malin på nyheterna. Men hon är bra nu, hon är hemma i stockholm just nu " sa Han och kramade min hand.
Jag kom då på vad som hade hänt innan. Jag hade sett Malin legat nere vid havet, helt blodig om kläderna.. Polisen tror det var ett försök på ett självmord. Jag förstod då vad hon hade menat med lappen som hade legat på hennes madrass.
- men jag då? när får jag komma hem?
frågade jag och kände en enorm längtan av att få träffa min mamma och även pappa.
" Jag vet inte än , men först kanske vi ska ringa dina föräldrar? jag ska bara gå på toa" Sa Jonas och tog upp sin mobil och räckte den till mig.
Jag nickade och tog emot mobilen, men han har en Iphone så när jag skulle trycka på kontakten saken kom jag istället in på en konverisation mellan Ludvig och Jonas. Jag bläddrade upp en bit och såg sedan det smset han nog aldrig skulle velat att jag skulle se...
lallalal vad stod det nu på smset? och varför ville Malin ta självmord? Hmm ... vill ni ha mer? KOMMENTERA !
