.

·         Fannys perspektiv

Hans starka armar höll om mina ben runt hans midja. Jag gillade de, men något sa mig att jag skulle gillat det mer om det var Adams armar som hade hållit fast mina ben. Plötsligt kände jag är längtan efter Adam, visst var det inte längesen jag träffade honom, men det var som att vi hörde ihop. Fanny & Adam, Adam & Fanny, jag gillade det, det passade. Jag tänkte mig inte för när jag öppnade munnen ” Adam? Kommer Adam ikväll?” frågade jag Mogge. Jag kände att hans grepp om mina ben blev hårdare. ”Jag vet inte, han känner inte Klara så bra men ibland är han på hennes fester” och hans grepp om mina ben låssade lite. Jag önskade att Adam skulle vara där, och jag ångrade nu stort att jag inte hade svarat när han ringde tidigare idag.

·         Mogges perspektiv.

Kanske borde jag säga att vi var exat utanför Klaras hus, och att vi borde gå in. Men samtidigt så slog det mig att risken att Adam skulle vara där inne var stor. Jag hade inte frågat Klara om vilka som skulle vara där men desto mer jag tänkte på det blev det mer & mer sannolikt  var det att Klara hade frågat om han ville komma, hon hade ju typ gillat henne sen  5;an okej typ bara ett år eller lite mer men ändå. Han var nog där. Men vi var ändå tvungna att gå in, nu när jag hade sagt till Klara att vi skulle komma Fanny var inställd på det.

” hehe vi är typ här nu ” sa jag och nickade mot det stora vita huset. ”okej tack för ridturen ” sa hon och skrattade. Jag förstod att hon ville att jag skulle släppa ner henne men det var ju inte precis vad jag ville, men vad skulle jag göra? Jag lossade greppet om hennes ben och hon slank ner bakom min rygg.

·         Adam´s perspektiv

Vad fan trodde Fanny att hon höll på med, eller Mogge? Jag satt och stirrade ut genom fönstret där de stod och skrattade, hon satt på hans rygg & han log, eller mer flinade.  Jag såg att Fanny kollade in i fönstret och såg mig. Hon fick ett stort leende på läpparna och vinkade åt mig. Jag låtsades som att jag inte såg henne och vände mig om till alla andra inne i rummet och försökte delta i samtalet som Klara & Frida hade med varandra. Frida var ganska söt. Hon var ett år yngre än mig men såg ut som att hon var 2 år äldre än mig. Hon hade stora bruna ögon och långt lockigt ljusbrunt hår. Jag vände mig om och kollade ut genom fönstret igen men Fanny & Mogge var inte kvar. Precis då öppnades dörren och jag hörde Mogges röst. ” Chena , sorry om jag är lite sen. Men nu är jag här så nu kan festen börja. ” alla började skratta och jag såg att Fanny gick mot mig. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde som jag gjorde. Men jag tog Fridas hand & viskade i hennes öra ”flytta närmare” Hon gjorde som jag sa. Jag såg hur Fannys min ändrades och hur hon vände sig om och gick tillbaka till Mogge.

*Fannys perspektiv

Jag borde ha fattat det från början. Såklart jag inte skulle få Adam, han var för bra för mig jag var bara så jävla osmart att jag inte fattade det. Fan! Hur kunde jag vara så osmart? Jag vände mig om och gick till Mogge, om Adam skulle hålla på med den där söta tjejen kunde lika gärna jag hålla på med Mogge utan att få dåligt samvete. Jag kollade mot tjejen Adam höll i handen, hon var söt & såg äldre ut än mig och Adam. Jag såg att hon kollade på mig så jag vände mig om åt Mogge som stod en halv meter ifrån mig ” vem är den där tjejen Adam sitter bredvid.” Jag såg att Mogges blev chockad när han kollade mot Tjejen som Adam höll i handen ” alltså det är Frida, jag visste inte att de var så bra vänner, men om du känner för det kan du få göra honom avundsjuk också” sa han och blinkade. Jag förstod vad han menade och nickade. ”Mm ” sa jag tyst. ”bra” sa han och log. Han tog min arm och drog mig intill honom och han kramade mig hårt & länge. Tillslut drog jag mig undan från Mogges starka grepp och vände mig om. Då såg jag det, jag blev inte precis chockad över att Adam stod och hånglade med den där Frida, hon var ju söt. Men han kunde ju ha sagt något. Sen kom jag på att han hade ringt mig under dagen det var bara att jag inte hade svarat. Jag ville inte se mer, jag sprang ut genom dörren. Jag hörde hur Mogge ropade på mig ” Fanny akta dig!!” jag vände mig om, hörde någon tuta sen såg jag inget mer jag blev bländad av det starka ljuset som kom mot mig. Jag kände hur mitt huvud började värka och föll ner till marken och allt blev svart.

-      Får jag komma in? Frågade han. Seriöst jag fick panik jag såg ut som jag vet inte vad helt sjukt ful i alla fall!

-      Menmen jag är inte iordning, stammade jag.

-      Du är fin ändå, fan jag skulle nog inte sagt det. Sa han tyst.

Del 11.

*Mogges perspektiv*

Seriöst vad var mitt problem? Vad var det jag inte fattade med att inte hålla på med Fanny, jag höll ju inte precis på med henne men att säga att hon är fin är kanske inte det smartaste. Jag gjorde ett nytt försök ( ett kompis försök den här gången )

-          Nej är du inte i ordning gjord!? Usch lovar att du är jätteful då, så då går jag nog hem. Sa jag och blev lättad av att höra henne skratta.

-          Haha kom in då. Sa hon och låtsades sucka och vara sur. Fast även jag hörde att hon skrattade.  Egentligen förstod jag inte riktigt varför jag stod utanför hennes hus och ville komma in. Jag hade sökt på hennes namn på Hitta.se och sen blev det bara så. Jag fick plötsligt en känsla av att det här var fel, att jag borde vända mig om och springa hem igen, eller säga att jag fick ont i magen och dra hem. Men jag kunde inte, inte just nu när jag var i närheten av Fanny.

***

Vi satt i hennes rum, dock inte som i böcker eller filmer att vi satt i sägen och pratade om våra värdelösa liv och sedan kysstes. Nej hon satt vi datorn och visade olika låtar hon gillade. Medans jag kollade igenom hennes filmer hon hade i sin hylla. Jag kollade på klockan, vafan!? Den var redan 5 och om vi skulle hinna till Klara var vi tvungna att dra om en kvart typ.

-          Öh Fanny ska du gå i mjukiskläder och osminkad till festen? För vi måste dra om en kvart lixom. Sa jag och skrattade.

-          Nej du driver, fan vänta här medan jag fixar mig. Jag lovar att skynda mig! Skrek hon medans hon sprang in i badrummet med kläder i handen.

Hon kom ut efter 20 minuter hon hade puffat till sitt blonda hår lite och hade en vit magtröja och ett par jeans shorts på sig. Hon hade sminkad sig snabbt det såg jag, mascaran var klumpig och hennes Foundation var lite ojämn, men hon passade i det. Hon såg så söt ut men det kunde jag inte säga till henne för jag vet hur det blev sist.

-          Ska vi gå då? Frågade hon när hon kom in i rummet igen. Hon var så söt det var svårt att koncentrera mig på vad hon sa, det tog ett tag innan jag uppfattade vad hon sa.

-          Öh, ah vi måste skynda oss lite, du drog ut på dina 15 minuter lite. Sa jag och blinkade.

-          Jaja om nu vi nu har så bråttom så kan du väll bära mig på ryggen och springa till Klara, det var väll det hon hette? Sa hon och skrattade, jag skrattade också, dock inte med henne utan åt henne. Hennes humor var den torraste jag varit med om.

-          Okej då sa jag och försökte låta sur.

 Vi gick ut på gatan och skulle precis gå när hon vände håll och ställde sig på en bänk som var vid gatan men armarna i kors.  ”Ahapp , vad vill du nu ?” frågade jag.

”Öh har du minne som en guldfisk, du skulle ju bära mig på ryggen dickhead”. Sa hon och skrattade.

Jag gick mot bänken och böjde ryggen lite, Hon hoppade upp på min rygg och la armarna runt min hals. Hon vägde ingenting så om det inte hade varit för hennes skratt så skulle jag nog inte ens märka att hon satt på min rygg. Men hennes ben passade precis runt min midja och hennes armar runt min hals. Men hon var inte min, hon var Adams. Men det lät också fel, man kunde ju inte äga någon, men det lät bäst så. Hon var ju långt ifrån min.
svårt att skriva nu när jag inte fick någon insperation från annat när jag var borta . men vad tycker ni? :)